Försöker här på ett enkelt sätt förklara det här med klonerna, vad de är för något och hur de påverkar aveln.
För att verkligen förstå, läs gärna om "Foundation" först.

År 1978 föddes en katt vid namn Heidi Ho Sonkey Bill, han var son och dubbel sonson till Andy och Bridget Katt of Heidi Ho.
Hans far var son till dessa två och hans mors båda föräldrar var också avkommor till dessa två. Nedan ses hans stamtavla med färgmarkeringar för fördubblade katter.

 

stamsonkeybill

 

När han sen parades med Tanstaafl Polly Adeline skedde det otroliga att deras avkommor alla var lika som blåbär, nästan som om de vore klonade…

Om man tänker efter kanske detta inte var så förvånande, deras genetik var mycket snäv.

Hur kom då smeknamnet klonerna till? Nedan är förklaringen med Beth Hicks (Tanstaafl) egna ord:

Termen "klon" gavs till katterna från dessa parningar i april 1982. Det var en stor TlCA utställning i New York. Lynne och jag var där tillsammans med Bunty Washburn, Carol Pedley, Mary Buckmaster, och massor av andra Maine Coon uppfödare. Både Molly Brown (en bruntabby) och Mary's Heidi Ho Lady Arwin (en svartsilvertigré) blev Supreme Grand Champions på denna utställning. Vi var alla tillsammans på ett hotellrum den kvällen när vi ringde Connie för att ge henne nyheterna. Medan Connie var på telefonen, sade någon, "Säg till Connie att vi vet, att hon bara klonat dessa katter och målat dem olika färger"!
Här kan du läsa hela intervjun med Beth Hicks.

Så när vi idag pratar om klonerna, talar vi om sönerna och döttrarna till Sonkey och Polly. Nedan ses deras stamtavla:

 

Innebörden av detta blev att klonerna användes om och om igen, eftersom deras avkommor blev katter av mycket hög show-kvalitet och verkligt bra storlek.

Många uppfödare beslutade att lite var bra men att mycket var bättre!
Trots att klonerna i sig inte hade särskilt hög inavelsgrad (9,4%), så linjeavlades det mycket med dem och deras avkommor.

Idag har många Maine Coon, stamtavlor med 35% kloner, ofta upp emot 38-42% och ibland ända upp emot 50% kloner.
Om du analyserar stamtavlor på dagens Maine Coon så är det detta *speciella* par som är så vanligt förekommande i våra stamtavlor.

Klonerna inkluderar:

* Heidi Ho Annabel Lee of Tycoon
* Heidi Ho Aurora of MtKittery
* Heidi Ho Barnaby Katt
* Heidi Ho Camille of Calicoon
* Heidi Ho Canth of Tanstaafl
* Heidi Ho Coon Victoria
* Heidi Ho Just Plain Bill Katt
* Heidi Ho Justin Morgan Katt
* Heidi Ho Lady Arwen of Mary B
* Heidi Ho Lovey Mero of Meunerie
* Heidi Ho Molly Brown of Tanstaafl
* Heidi Ho Percival of Meunerie
* Heidi Ho Portius of Olde Farm
* Heidi Ho Rachel Adeline
* Heidi Ho Richard III of Charmalot
* Heidi Ho Sasquatch of Ktaadn
* Heidi Ho Wilyum of Ktaadn

Mer detaljerad information om dessa, katter finns tillgänglig i Maine Coon-databasen.
Där finns också listat ytterligare avkommor ifrån varierande andra parningar av top fem katterna.

Och så var det ju det här med att tänka procent!
Om du tänker dig att din katts stamtavla består av 100 katter = 100%.
Om då din katt har säg 50% kloner i sin stamtavla så innebär ju det 50 katter, är du med?

Detta innebär då att hälften av alla katter i din katts stamtavla härstammar ifrån samma syskonskara!

Om vi istället säger att din katt har 25% i kloner,
så innebär ju detta att 25 av de 100 katterna är kloner.
Alltså en fjärdedel av din katts stamtavla består av dessa 17 syskon i detta fall!
Ska nu säga något om en rimligt värde så är det kring ca 10% i kloner, dit kommer inte ens vi utparningsuppfödare idag mer än hos mycket få enstaka katter. 

Jag får ofta höra uttalande som "Men jösses! Det var ju för över 30 år sedan!" Det påverkar då inte katterna idag?

Men detta är precis vad det gör hur mycket vi än vill stoppa huvudet i sanden och blunda för det, så är detta en enorm genetisk flaskhals vi har på Maine Coon och som vi måste jobba med, vi måste samarbeta för vår ras skull och sänka värdet på klonerna överlag. Alla behöver inte jobba med ny foundation, men alla kan hålla koll på värdena och sänka sakta.

Jag brukar göra en liknelse med en deg (degen = alla maine cooner). Vi kryddade degen med lite salt (Klonerna) då det piffar till det hela. Lite salt visade sig vara gott, så vi tog lite till. I slutändan blev degen blev rätt salt, en si så där 30-35%. Hur mycket vi än bollar och knådar denna deg, hur många delar vi än delar den i och sen slår ihop med varandra igen så kommer den alltid vara för salt, även 30 år senare. För att man ska minska på saltet måste vi tillföra ny deg som inte har något salt, för maine coonen innebär det ny foundation eller katter som är obesläktade med Klonerna.

 

Skapad av: Malin Sundqvist