Den genetiska variationen hos Maine Coon

Är en huskatt hälsosammare än en Maine Coon?

Hur kan du använda genetisk variation i ditt avelsprogram?

När jag fick kännedom om det här testet var min första fråga: hur relaterar den genetiska mångfalden till inaveln? Du bör förvänta dig att se en högre genetisk variation hos katter som har låg inavel. Men stämmer detta för varje enskild katt? Jag var tvungen att ta reda på det genom att undersöka de offentliga Maine Coon-profilerna på mycatdna.com. Jag letade upp stamtavlan i Pawpedsdatabasen för att hitta information om inavelsnivåer och kloner. Sedan gjorde jag diagrammet för att visualisera sambandet mellan indikatorerna som vi använder:

• total COI%

• inavel på 5 generationer och 10 generationer

• klonerna

Nedan visas resultaten för varje indikator och sambandet med genetisk mångfald. Alla dessa diagram är baserade på population B*.

Genetisk mångfald relaterad till COI%

De gula och blå linjerna visar bandbredden där COI% kan vara på en individuell nivå. Det visar att det finns minst en Maine Coon som har en hög genetisk mångfald på 38% och som också har en högre COI än du förväntar dig: 15%. Den gula linjen visar också ett exceptionellt resultat hos en katt som har en låg genetisk mångfald på 30% men som har en COI på 0%. Hur kommer sig detta? En katt med 0% i inavel existerar inte, men (Nya) foundation-katter är registrerade som sådana, eftersom vi inte känner till deras föräldrar och inavelsnivåer. Detta visar på att förmodligen är inte alla nya Foundation-katter (COI 0%) genetiskt varierade. Men det här testet kan bevisa om de är det! Denna speciella katt har förmodligen besläktade föräldrar (hög COI), men kan fortfarande vara väldigt obesläktad med majoriteten av de andra katterna och tillföra nya gener till populationen.

Den svarta prickade linjen visar hur många Maine Coon som ingår i kategorin genetisk mångfald. De yttre kanterna har inte tillräckligt många testresultat för man ska kunna dra pålitliga slutsatser av här. Men trenden (grön linje) är mycket synlig. Med andra ord finns det en korrelation mellan COI och den genetiska mångfalden, men det är inte lika förutsägbart, eftersom det finns undantag.

Du kan här göra generella förutsägelse: En Maine Coon med COI på 15% har troligen en genetisk mångfald lägre än 35%, men du kan se på den blå linjen att 38% är fortfarande möjligt. En Maine Coon som har lägre inavelsnivåer än 10% kommer troligen att ha en genetisk mångfaldsnivå mellan 36,5 och 40,5%. I en stamtavla med låg COI% är det för närvarande ofta en eller flera katter ny Foundation som är ansvariga för det låga siffrorna. Men den genetiska mångfalden beror på den genetiska mångfaldsnivån för katten som är ny Foundation och hur orelaterade dessa gener är i förhållande till de linjer du blandar dem med. Detta test ger oss ny information om den genetiska mångfalden i den nya linjen och huruvida den verkligen tillför något nytt till rasen.

Om du inte redan insett att inavel inte är en bra idé hälsomässigt, kan uppfödarverktyget hjälpa dig att visuellt se resultaten när du planerar att para besläktade katter.

Exempel 1:

Bror och systerparning ökar COI med 25%. Vad händer med den genetiska mångfalden när du planerar en sådan parning (vilket inte rekommenderas)? I uppfödarverktyget kan du matcha profilen Chelles of Macadamia (genetisk mångfald på 39,2%) med sin bror Lyon of Macadamia (genetisk mångfald på 37,8%). (Observera att bror och syster har en skillnad på 1,4%, vilket visar att inte alla syskon har samma genetiska mångfald.) Kattungarna förväntas ha en genetisk mångfald på cirka 29,7%. En minskning med 8,8% i genetisk mångfald. Du får det inte så mycket lägre än så! Uppenbarligen en mycket dålig idé.

Exempel 2:

Vid parning mellan Morföräldrar - barnbarn ökar COI med 12,5%. Vi tar profilen Chelles of Macadamia (39,2%) igen och den här gången kommer vi att välja hennes farfar So Out Coon's Mirai (38,5%). Båda katter har en mycket god genetisk mångfald. De förväntade genetiska mångfalden hos deras kattungar kommer att vara cirka 34,9%. En minskning av nästan 3,95% i genetisk mångfald på bara en generation. Det ser ut att vara en låg siffra och ett litet steg, men ta inte för lätt på att det bara är några procent. De tar dig direkt till andra sidan av diagrammet. Kom ihåg att bandbredden för den testade Maine Coon-populationen endast är 14% (mellan 28-42%), så en minskning med 3,95% innebär att du kommer att förlora 28% av deras genetiska mångfald i ett steg!

Genetiska relationer

Observera att databasen i mycatdna inte håller reda på några familjerelationer. Förutsägelsen av den genetiska mångfalden för avkomman baseras endast genom att jämföra genomerna. Om den förutsagda genetiska mångfalden är lägre än båda föräldrarna, betyder det att deras genom är mestadels densamma (och de är förmodligen släkt).

På kartan över genetiska relationer över testresultaten kan du se katter inom rasen och hur de samlas i kluster när deras genom har likheter. Tänk på: att om du har en Maine Coon med en hög genetisk mångfald, låt oss säga 40%, men det visas i mitten av grafiken, mitt i det blå prickklustret. Så betyder det att du kommer att ha svårt att hitta en bra match för att ytterligare förbättra den genetiska mångfalden, eftersom de flesta av de andra katterna ligger nära din och mestadels delar samma DNA. Du måste leta efter linjer i de yttre områdena för att hitta oberoende matchningar, för att fortsätta hålla en hög genetisk mångfald i kommande generationer. 

Överraskande nog så visar grafiken nedan att de inhemska långhårskatterna och Maine Coon blandningarna ligger alla i samma gula kluster. Det visar att deras DNA skiljer sig från rasen Maine Coon, men inom kategorin med blandadraser finns det inte stor mångfald alls.

Observera också att Polydactyla Maine Coon (rosa prickar) verkar vara väldigt varierade. Polydactylerna är registrerade som en separat ras i Mycatdna och har en egen median på 35,9%, vilket är 1,4% högre än en icke-poly Maine Coon (34,5%).