En mycket klok kvinna sa en gång att det största problemet vid kattförlossningar och kattungar heter i själva verket Homosapiens Sapiens!

Vi människor har en förmåga att tro att vi alltid vet bäst och en önskan att styra över allt och vi avskyr att känna oss maktlösa och stå vid sidan och titta på. Men ibland måste vi inse att det kan vara den bästa tjänsten vi kan göra vår kattmamma eller våra kattungar.

Varje gång vi beslutar oss för att gå in och hjälpa måste innebär en enorm avvägning och bör absolut inte göras i tid och otid, vilket jag idag tycker ofta är fallet.

Något som kan vara bra att veta och några tips och råd som jag går efter.

1. Dygn ett kan de gå upp massor, men de kan lika gärna stå still eller till och med gå ner i vikt utan att något är fel, gå INTE in och stödmata första dygnet såvida ni inte har någon extremt liten och svag som bara inte orkar suga... är de små men starka så låt dem sköta det själva. Det är också helt normalt att de skriks en massa i lådan första dygnen, alla ska muta in sin favorit-tutte och det kan gå ganska vilt till.

2. Väg dem morgon och kväll första veckan just för att hålla koll, har någon gått ner lite eller stått still på morgonen, kan de mycket väl ha tagit igen det på kvällen. Handlar det om att de tappat några gram ska man inte oroa sig utan hålla extra koll och framför allt se till allmäntillståndet, verkar ungen pigg i allmänhet tänk på att alla är trötta och slöa när de "sover" :-) Har själv stått och nästan skakat en unge som vägrar vakna... och så är den stackaren bara trött helt enkelt.

3. Vid två veckor kan man väga en gång per dygn, om någon skulle ha stått still eller gått ner kan man lägga in en extra vägning så att det inte hastigt barkar iväg, Personligen går jag inte in och stödmatat om en kattunge stått still och sen vid nästa vägning har ökat även om det nu bara är något gram.

Här är några exempel på hur det kan se ut under första veckan, vita raderna är kattunge, rosa raderna är viktuppgången per dygn.
Gråa raden är antal dagar gamla så första raden är alltså födelsevikten. Jag markerar vikterna som ligger på 5 gram viktuppgång eller mindre som röda för att lätt kunna se och följa, är de under 10 men över 5 gram så markeras de blått.


I detta fallet gick jag inte in och gav något extra till nr 2 eftersom denna ändå låg på blått dag 5 och därefter redde det ut sig.

I fallet nedan gick jag in 1-2 gånger per dag och gav en liten dos till nr 1, 3 och 5 för att ge lite extra men endast någon dag så fort det vänder slutar jag och ser vad som sker.
Vid behov går jag sen in igen och ger någon enstaka matning, det brukar ge sig efter någon dag.

Jag har hittills inte förlorat någon kattunge (som inte varit för tidigt född) *peppar, peppar* måste jag säga, för förlora kattungar kommer vi alla att göra förr eller senare om vi bara håller på länge nog, det är en del av livets gång och något som vi uppfödare helt enkelt måste acceptera. Jag går normalt inte in och stödmatar om det inte är riktig kris.

När jag stödmatar använder jag en doseringsspruta som man kan beställa på olika ställen samt avlånga di-nappar som följer med "Trixie Nappset". Jag brukar slänga den medföljande sprutan då den är värdelös, har letat på nätet efter ställen att beställa hem just dessa nappar i storpack men inte hittat något riktigt bra ännu.

När du stödmatar håll kattungen som när den diar hos mamma, om de är väldigt små kan man linda in dem lite och hålla dem aningen, aningen mer upprätt.  Det bästa är dock att hålla mjukt om dem och låta dem stå själva på alla fyra, ungefär som de gör när de diar sin mamma. Mata aldrig någonsin en kattunge liggande på rygg, så som du skulle göra med ett spädbarn.

Av: Malin Sundqvist