- Kontaktinformation
- Träffar: 1775
Det händer med jämna mellanrum att man hör ägare till sällskaps-katter säga att de inte planerar kastrera, detta handlar i de flesta fall bara om okunskap.
Att fertila hankatter markerar revir är något som de flesta är medvetna om, men något som mycket få verkar känna till är att det är precis lika vanligt att en honkatt markerar revir i samband med löp.
Men om vi bortser att vi riskerar få vårat hem nedkissat i perioder av en honkatt och emellanåt dagligen av en hankatt såväl som okastrerad honkatt, varför bör vi kastrera våra katter om de inte skall gå i planerad avel? Och med planerad avel menar vi ett noga planlagt avelsprogram där vi hälsotestar samt har ett mål för vår avel.
Hanar som dock oftare blir kastrerade än honor, löper egentligen långt färre risker än en okastrerad hona, för en okastrerad hane är frustrationen ofta det värsta.
För en okastrerad honkatt är riskerna mycket större, bortsett ifrån att hon vid löp kommer att ropa efter hanar, kanske markera revir och detta allt från ett par gånger per år till varannan vecka, så fungerar också katters reproduktionsorgan annorlunda från vad det gör hos oss människor eller t ex hundar. Vår slemhinna förnyas regelbundet när vi får vår blödning.
En katt får aldrig någon blödning och släpper heller aldrig några ägg förrän de blir parade. Detta innebär att de ägg som sitter på äggledarna när honkatten blir fertil, sitter fortfarande kvar där när honkatten är 2 år, 5 år, 8 år, 10 år osv... detta kan som ni förstå leda till cystor och andra problem. En okastrerad honkatt löper också en större risk för att få juvertumörer samt lever med en ständigt övervägande risk för livmodersinflammation. Har man otur kan sjukdomsförloppet gå mycket fort och i värsta fall kan man inte rädda livet på honan.
Vid en livmodersinflammation är det kastrering som gäller, men som ni förstår är såväl riskerna som priset enormt mycket högre om man måste kastrera akut pga livmodersinflammation, inte sällan under jourtid dessutom (våra kära djur har ju en förmåga att bli riktigt sjuka på obekväma tider).
Därav förespråkar jag starkt kastrering av alla katter som inte skall till en registrerad uppfödare att kastreras gärna vid 4-6 månader men absolut senast runt 1 års ålder, det är så mycket bättre för såväl katten som dess ägares plånbok att kastrera kontrollerat i en icke akut situation.
Av: Malin Sundqvist
- Kontaktinformation
- Träffar: 2377
En katts rätt att vara fri!
Ingen idé att tassa på i ullstrumporna :-)
Ett alltid lika hett ämne i diskussioner är utekattens vara eller icke vara.
Jag vet inte hur många gånger har jag inte hört någon säga, "Jag tror inte på att hålla en katt inomhus - katter skall få springa fritt, klättra i träd och jaga löv ligger i deras natur.
Om du är en av dessa, vill jag verkligen att du tänker igenom denna filosofi.
Vi människor brukade också leva fritt i ett med naturen, för länge sedan vi hade inte ens hus.
Vi sov i grottor eller under träd. Men vi sökte alltid komfort!
Så småningom började vi bygga vindskydd och därefter hus, vi satte in värme i våra finare och finare bostäder. Under denna tid blev vi vän med den lilla katten. Katten blev domesticerad och flyttade in i våra varma och ombonade hem tillsammans med oss.
Hur många historier finns det inte om herrelösa katter, och även halvvilda katter, som bara flyttat in från kylan för att bo i ett hus med en familj. Hur många människor har inte sagt: "Katten bara flyttade in och ville sen inte gå igen."
I dagens samhälle där vi lever i städer, nära varandra med mycket trafik, är våra katter i stor fara varje gång de sätter en tass ut ur huset. De utsätts för gifter, i både trädgård och omgivning. De utsätts för angrepp från andra katter och hundar. De är sårbara för grymhet från både barn och andra som kanske inte gillar katter och som inte vill ha dem i närheten. De blir lätt överkörda av bilar eftersom de inte känner igen dem som "naturliga fiender". De är utsatta för en mängd sjukdomar och även insekter som bär ännu fler sjukdomar.
Vi har kommit långt i vårt tänkande när det gäller hundar. Vi har även fått lagar mot lösspringande hundar. Varför är då så otroligt många människor ovilliga att ändra sitt tänkande vad gäller katten?
Har inte också katten rätt till vår omsorg gällande dess välbefinnande? Har inte katten rätt att söka samma typ av komfort som vi söker genom att få bo varmt och skyddat? Har inte också katten rätt till en trygg form av utevistelse?
Lyckligtvis har många människor börjat inse att katten är lyckligare och säkrare när den endast tillåts kontrollerad utevistelse, dvs utevistelse i koppel eller rastgård. En hel del människor inser numera att de har en ansvar när det gäller att hålla sina husdjur säkra. Dessa katter är lyckliga, friska och lever längre i sina kärleksfulla och omtänksamma familjer.
En katts medellivslängd ökar kraftigt OM den är en innekatt!
Nästa gång du eller en vän, hävdar att katter ska få ströva fritt omkring - fråga dig själv denna fråga. Vill du hellre dö ung - eller vill du leva ett långt och hälsosamt liv? Skulle inte din katt svara samma sak som du gör? Och fråga dig själv också denna fråga. Hur många känner du som släpper ut sin hund och åker till jobbet? Fråga dig själv om min katts rätta natur är att ströva fritt ute är det då inte också hundens, hästens, grisens och alla andra husdjurs självklara rättighet?
Tänk på din katts rätt att vara fri från sjukdomar, parasiter, elaka hundar och katter, och alla andra faror utanför din dörr. Vänligen överväg att hålla din katt inne. Unna din katt till några rejäla klösträd, aktivering och leksaker. Och se din katt blomma med lycka och god hälsa. Var en ansvarsfull djurägare och se till ditt husdjurs bästa och ha omtanke om dess verkliga behov och fall inte för myter på vägen.
Det finns något som kallas de fem friheterna om alla dessa uppfylls kan djuret anses ha hög välfärd. John Webster, professor i djurhållning och forskare från Bristols universitet, sammanställde de Fem Friheterna 1979.
De Fem Friheterna beskrivs i helhet så här:
- Frihet från hunger och törst, genom tillgång till färskt vatten och en diet som upprätthåller fullständig hälsa och kraft. (Ge din katt ett fullfoder från djuraffär, du skulle väl inte låta dina barn äta enbart snabbmat år efter år?).
- Frihet från obehag, genom att ordna med en lämplig miljö som inkluderar skydd och en komfortabel viloplats.
- Frihet från smärta, skada och sjukdom genom förhindrande av detta eller snabb diagnos och behandling. (En bra försäkring underlättar och skaffa inte katt om du inte har råd).
- Frihet att utföra naturligt beteende, genom att tillgodose djurets behov av tillräckligt utrymme, rätt resurser och sällskap av djurets eget slag. (Tillgång till klösmöbler, leksaker att jaga osv).
- Frihet från rädsla och oro, genom att säkra förutsättningar och behandlingar som undviker mentalt lidande. (Utevistelse i kattgård eller koppel är en bra början).
Genom att mäta djurets fysiska tillstånd, dess fysiologi och beteende kan man få en uppfattning om hur djuret vill behandlas. Än idag har vi ingen lösning på att sammanföra dessa mått på djurvälfärd till ett enskilt mått, detta är något som är oerhört svårt att mäta men genom att se över ovanstående så har vi i alla fall en god chans att ge vår katt det bästa vi kan.
By: Malin Sundqvist (2015 eller tidigare)
Source The five freedoms:
- Kontaktinformation
- Träffar: 3893
Min katt, eller grannens?
Jag spinner vidare på det här med utekatt idag, får en hel del input med jämna mellanrum från alla möjliga håll.
Fast i detta inlägget blir det inte lika mycket ur kattens synpunkt utan mer ur människans.
De som har utekatter ser det som regel som en rättighet för katten och någon form av noll-ansvar ifrån deras sida. Observera nu att detta gäller givetvis inte alla, men över lag är det den synen man möter.
Rent krasst är det ju trots allt så att jag har valt att ha katt. Min granne har det kanske inte!
På kattforum är det otroligt vanligt att icke kattägare skriver in och undrar vad de ska göra för att inte grannens katt ska kliva rätt in i deras hus när de på sommaren vill ha dörren öppen, de undrar hur de ska skydda sina stolsdynor från att bli nedkissade, barnens sandlåda ifrån att bli nedsmutsad av katter som gör sina behov där.
Vems ansvar är det egentligen den som valt att ha katt, eller den som valt att inte ha katt?
En hund får inte gå fritt ute det är till och med koppel-tvång inom tät-bebyggelse , vad är det som gör att katten inte har samma har jag länge funderat över. Sanningen är ju att det är lättare att lära en hund stanna inom vissa gränser än en katt så hur kommer det sig att hunden har koppeltvång och inte katten?
Många hävdar då direkt att det beror ju bara på att hunden är så mycket farligare än katten? Är den verkligen det? Hur många har stött på en rosenrasande katt som helt tappat kontrollen? Tro mig sätt katten mot hunden och katten vinner tusenfalt! Hunden har starka käkar och vassa tänker och kan döda en männsika även om detta händer väldigt sällan. En katt kanske inte kan döda en människa men tro mig, skadorna kan bli nog så stora, till skillnad från hunden som har "endast starka käkar och tänder" så har katten sylvassa tänder, och sylvassa klor både bak och fram detta i kombination med en helt otrolig vighet och snabbhet kan göra en katt dödligt farlig.
Som tur är för oss och andra djur har katten just pga sina oerhört farliga vapen en instinkt som säger till dem att slåss i absolut sista möjliga hand. En katt tar alltid till strid som absolut sista möjliga utväg, det är därför kattägare så ofta inte inser att det problem de har hemma inom en grupp i själva verket handlar om osämja och rangbråk, katterna slåss ju inte? Nej katter undviker i längsta möjliga mån att gå till attack.
Men nog om det, kort sagt kan man sammanfatta ovanstående och rekommendera endast kontrollerat utevistelse på nedanstående basis.
Dina grannars rättighet är att kunna ha sina dörrar öppna utan att ha din katt inne hos sig.
Din granne kan vara allergisk och då utgör din katt dessutom en ren livsfara.
Grannarna skall inte behöva plocka upp din katts skit från sin tomt, sandlåda, rabatt!
Den som föder upp och har fertila honkatter INOMHUS skall inte behöva få sin dörr nedpinkad av din markerande okastrerade hankatt. Grannen ska inte behöva få din okastreade hane/honas urinmarkering på sina stolsdynor, sin rabatt, sin förstukvist, sina rabatter eller sina barns sandlåda.
Personen med kattfobi ska inte behöva gå runt på helspänn av rädsla för alla löst springande katter.
Sist av allt vill jag tillägga att om en katt nu ska gå fritt ute så är det absolut i mitt tycke nödvändigt att nedan är uppfyllt:
Katten skall gå ute i ett syfte, dvs ha ett jobb att utföra t ex som stallkatt eller ute på landet för att hålla gnagare borta.
Katten skall ha tillgång till fullgott foder en katt jagar inte för att den är hungrig utan som förströelse och den jagar precis lika bra med magen full i bra foder. Bättre till och med då den naturligtvis får en bättre hälsa och därmed orkar mer.
Håll katten försäkrad och gå igenom katten minst en gång i veckan efter ev. sår skador, fästingar och du får också en allmän koll på allmäntillståndet. Är katten dålig håll den inne och under uppsikt.
Ta den en gång om året till veterinär och låt den få en genomgång samtidigt med den årliga vaccinationen.
Se till att katten är ID-märkt!
Och framför allt se till att din utegående katt är kastrerad! Inte bara råkar den ut för mindre bråk utan den håller sig också mer hemma vid, förstör mindre för grannar och viktigast av allt, den bidrar inte till att beståndet av hemlösa ökar!
Ytterligare ett minus när det gäller utekatter är att man inte ser lika lätt om katten är sjuk, här kommer mycket av tron om att huskatten är så frisk in. Huskattsägarna som alltför ofta har sina katter springande fritt ute märker inte när deras djur blir dåliga.
Hur ska man kunna se om katten plågas av dålig mage om den gör sina behov i skogen eller på andras tomter, hur upptäcker man t ex blod i avföringen om katten gör allt den ska utomhus när ägaren inte är närvarande? Hur upptäcks urinproblem en katt som går ute går det ju inte att veta om den kissat normalt 40 gånger eller inte alls? När man har innekatt med kontrollerad utevistelse så ser man snabbt om något är fel!
Nä, kattägare, skärpning dags att börja ta erat ansvar och precis som hundägaren plocka upp skiten efter er, se till att er katt inte kan förstöra för någon annan och håll denne i koppel eller i innätad kattgård ta erat ansvar som djurägare!
Av: Malin Sundqvist (2015 eller tidigare)
- Kontaktinformation
- Träffar: 3360
Är du intresserad av Blandras eller renrasig oreggad?
Denna texten är i så fall för dig! Jag vill nämligen inte att du skall bli lurad.
Ytterst få av de oregistrerade renrasiga eller påstådda blandraserna ÄR vad de utges för att vara, ofta har personen som säljer själv blivit lurad att katten är det ena eller det andra och så fortsätter eländet.
Jag har flera historier, alldeles nyligen (i skrivande stund) var det en artikel om ett par vars huskatt (ren huskatt med äkta bonna-gener) hade blivit dräktig och fått ungar, de sålde dessa till en familj som verkade fantastisk, några dagar senare hittar de av en slump sina kattungar på blocket för ett långt högre pris, hör och häpna som blandraser? https://mitti.se/varnar-for-oserios...
Bara ett av de knep som många använder sig av för att lura köparen.
Ok så du är intresserad av Maine Coon och hittar en blandning där mamma är påstås vara renrasig oregistrerad, hur VET du att hon är Maine Coon? Hur tar du reda på att hon inte är en långhårig huskatt? Hur kontrollerar du att du får det du vill ha? Gillar du utseendet på katten, tycker kattungen är bedårande absolut, köp den! Men lämna ute den eventuella rasinblandningen. Kalla din nya kärlek för min alldeles underbara huskatt inget annat, eftersom detta andra inte kan styrkas!
När det gäller oregistrerade renrasiga snubblade jag alldeles nyligen över en liknande historia, kattungarna var av mönstret "tickat" detta ärvs dominant och det innebär kort sagt att en av föräldrarna MÅSTE vara just detta mönstret, något annat är genetiskt omöjligt.
Personen hade köpt dessa två från en uppfödare som hade två stycken registrerade Maine Cooner, uppfödaren talade om att katterna inte gick ute. Ok borde ju vara hyfsat säkert, eller hur? Katterna är innekatter och stamtavla kan uppvisas för föräldrarna? Bara ETT problem här, vid denna tidpunkten fanns bara EN tickad Maine Coon i Sverige, nämnligen min hane, en import från Österrike. Jag blev väldigt fundersam över detta då jag VET exakt vilka damer han träffat o uppfödaren ägde ju pappan, jag hade fått se ett kort på mamma hon var tabby så hon var alltså uträknad, hon kunde inte ha gett anlaget till kattungarna, alltså fanns bara pappan kvar. Han hade som vuxen omplacerats hos uppfödaren 2012..... vänta här nu min hane är INTE pappan, hans avkommor som är tickade var inte födda vid denna tidpunkten. Alltså fanns det INGEN Maine Coon i sverige som kunde vara pappan, och när jag till slut fick se bild på fadern till ungarna visade det sig att han var tabby han också. Genetiskt bevisning, pappan till kullen ÄR inte pappa till kullen.
Det troliga är att honan smitit ut på bygden och varit på friarstråt med någon trevlig liten huskatt i krokarna, fått sina ungar och uppfödaren alltså antingen av ren okunskap eller för att medvetet kunna sälja dem lättare och dyrare påstått att hennes hane också var den som var pappa.
Dessa historier finns i 100-tal o vi stöter hela tiden på fler och fler.
Så vill du ha en huskatt, köp en huskatt men ta ingen som helst notis om huruvida den påstås vara oreggad renrasig eller blandras för sanningen är att ingen har den minsta lilla aning om vad det egentligen ÄR för något bakom den katten.
Vill du ha en raskatt, köp en raskatt från en registrerad uppfödare MED stamtavla, detta är beviset för kattens härstamning.
Låt dig inte luras av färger eller utseenden, huskatten finns i alla färger även maskat (birman, ragdollen och siamesens utseende) en maskning är alltså INTE något bevis för att katten har någon som helst rasinblandning.
Jag har ibland hört att M:et i pannan betyder att det är en Maine Coon, FEL, FEL, FEL, alla mönstrade katter vare sig de är tabby, tigre, spotted eller tickade har ett M i pannan oavsett ras, det är mönstringen som ger detta M inte någon ras.
Låt våra fantastiska huskatter som är så varierade i färg och form och utseende vara just huskatter, långhårig som korthårig. Låt dem vara vad de är och sänk inte deras standard genom att säga att de är det ena eller det andra som om de inte vore värda lika mycket som de underbara huskatter de är!
Om du nu vill ha en raskatt men kanske inte har råd (jag har full förståelse för att alla kanske inte är i ett läge i livet då de har råd med köpesumman) så finns många, många alternativ.
1. Vuxen omplacering, du får en renrasig MED stamtavla för ett lägre pris. Uppfödare måste ofta ta beslutet att omplacera sina katter när de slutat gå i avel om de vill fortsätta föda upp.
2. Fodervärd, här finns två alternativ. Helfoder eller Delfoder, i båda fallen betalar du hela eller delar av katten med arbete och engagemang istället för pengar och NEJ det är INTE en gratis katt men du betalar som sagt i annat än pengar. Vid helfoder får du hem kattungen och har ett avtal med uppfödaren om att denne skall få ett antal kullar på katten om det är en hona är det ditt ansvar att föda upp kullarna med allt vad det innebär om det är en hane måste du vara beredd på att ta emot honor på parning i ditt hem. Vid delfoder betalar du halva priset för katten och uppfödaren vill då ofta ha kanske bara en eller två kullar efter katten.
Denna text får gärna spridas fritt, kopierar du texten och lägger ut på hemsida, publicerar i någon tidning eller rasring önskar jag att du skriver att den är skriven av mig Malin Sundqvist, Dagdrivarn
Av: Malin Sundqvist
- Kontaktinformation
- Träffar: 2627
|
Några få riktlinjer när du ska välja dig en uppfödare!
- En seriös uppfödare kommer inte att avla på katter under ca 1 år. En ansedd kattuppfödare kommer att genomföra (och kan styrka) de hälsotester som är aktuella för rasen, på sina avelsdjur och kommer att kräva att även fadern till kullen har dessa om en hankatt skulle "hyras" för kullen: Så ta reda på vad som gäller för just den ras du är intresserad av.
- Akta er för de uppfödare som hånar testning och säger deras ras/linje är problemfri, det finns inga problemfria linjer vi kan bara göra så gott vi kan genom att testa och kolla och försöka utvärdera generation för generation.
- En välrenommerade uppfödare förklarar vikten av att kastrera katter av "sällskapskvalitet" katter som inte skall gå i planerad avel mår bäst av att kastreras.
P-piller gör risken för juvertumörer stor och honor som löper tomma riskerar livmodersinflammation. Båda dessa är livshotande sjukdoms-tillstånd. - En seriös uppfödare säljer kattungen med ett skriftligt kontrakt. Hur detta ser ut varierar från uppfödare till uppfödare, men oftast klargör det köparen och säljarens skyldigheter och rättigheter, hälsoinformation, ev. Återköps policy.
- En seriös uppfödare visar passion, kärlek och en enorm kunskap om rasen. Han eller hon bryr sig om att placera kattungarna i goda hem och kommer ofta att intervjua potentiella köpare ordentligt, kan eventuellt be om referenser och vägrar att sälja en katt om hemmet inte är lämplig.
- En seriös uppfödare kommer att hålla på att kattungarna så länge som det tar att placera dem i rätt hem.
- De flesta kommer inte att gå med på att sälja en katt som skall få gå på fri fot ute utan kommer att kräva utevistelse i kattgård eller koppel. Så kallad kontrollerad utevistelse.
- Miljön (vanligen ett hem) där uppfödaren håller sina katter skall vara rena och välskötta. Acceptera inte att möta upp en uppfödare utanför hemmet. Lita på din instinkt här!
- En seriös uppfödare är aktivt engagerade i katter i allmänhet, inklusive utställningar och/eller kattklubbar. Även om det finns undantag (t ex en pensionerad person som har ställt ut katter i 20 år), en person som inte har någon kontakt med andra i rasen kan vara misstänkt.
Som regel är en seriös uppfödare engagerad på något vis. - En seriös uppfödare ger villigt svar på frågor du kan ha och är villig att lämna namn på andra som har köpt kattungar ifrån dem, givetvis efter att ha pratat med köparna.
- Hos en seriös uppfödare kan du träffa kattungarnas föräldrar om båda finns hos uppfödaren och, om fadern inte är tillgänglig, kommer de att visa bilder och ge dig information om hur du kan kontakta ägaren till fadern om du är intresserad av det.
- En seriös uppfödare följer upp kattungar. Han eller hon är intresserad av hur kattungarna utvecklas fysiskt och psykiskt, svårigheter i relationen till ägaren eller ihop med andra katter/djur och hälsoproblem.
- En seriös uppfödare kommer inte låta kattungarna att lämna sin mamma innan 12 veckors ålder och många gånger inte förrän vid 13-16 veckors ålder. Detta för att du ska få en så trygg och go kattunge som möjligt.
Av: Malin Sundqvist
