Jag tänkte att det var dags att slå hål på en del myter som jag alltför ofta hör om katter.

Katter som snuttar på svans, tår, filtar, andra saker har tagits förtidigt ifrån sin mamma!

Detta är helt fel, en katt som snuttar gör detta för att det helt enkelt är en ovana, ibland orsakat av stress ibland helt enkelt bara en ovana. Ungefär som nagelbitning hos oss människor.

Hankatter måste kastreras tidigt annars börjar de markera och sen kommer du att få problem med att få dem att sluta!

Återigen ett helt galet felaktigt påstående, för det första alla hankatter urinmarkerar inte ens, jag har själv 3 fertila hanar som går fritt i en del av hemmet varav mitt sovrum är ett av rummen där och ingen av dem har någonsin urinmarkerat. Och skulle en hane börja markera så slutar de vid kastrering, såvida du då inte låter dem gå och urinmarkera under mycket lång tid. Om de mot förmodan inte skulle sluta så handlar det inte om revirmarkering utan stressurinering och då pratar vi om något helt annat som inte har ett dyft med eventuell fertilitet att göra utan helt enkelt om att något är fel, en omplacering hjälper så gott som alltid i dessa fall det kan i dessa fall handla om stress pga. rang framför allt. Men oavsett så är det bästa om katten inte skall gå i avel att kastrera någon gång kring 4-6 månader.

Alla honor måste ha en kull innan kastrering!
Denna är nog en av de värsta, nej en hona behöver absolut inte få en kull innan kastrering, de mår liksom hanarna absolut bäst av att bli kastrerade i 4-6 månaders ålder.

Att gå fritt ute hör till kattens natur och de mår dåligt av att tvingas vara innekatter!

Ja och Nej, det hör till precis alla djurs natur att gå fritt omkring ute, men vi människor har gjort om samhället och ändrat spelreglerna genom åren.
Vår katt är bara otroligt anpassningsbar och har lyckats anpassa sig och om man tar i beaktande att vår tamkatt ursprungligen var anpassad för ett liv i öknen så kan man förstå hur otroligt anpassningsbara de är.
Jag tänker inte gå in på inne/utekatt här det finns i andra artiklar men NEJ det är otroligt fel att säga att katten mår dåligt av att vara innekatt!
Men liksom med alla djur så måste du se till att hemmet är anpassat och liksom alla djur behöver även din katt få frisk luft om det så är i koppel, på innätad balkong, altan eller trädgård.
De behöver få sina behov av att jaga tillgodosedda genom leksaker som möss och annat, idag finns dessutom otroligt fiffiga interaktiva leksaker, de behöver också få klättra, ligga högt och klösa samt givetvis få mat, vatten och en toalåda som skall hållas väldigt ren (vår katt är ett mycket renligt djur).

Katter klarar sig bra själva, vilda katter klarar sig ju själva!

Nej, nej och åter nej absolut inte, vår katt har anpassat sig till ett liv med oss människor, de överlever inte ute själva. Speciellt inte om de tidigare levt en mer skyddad tillvaro.
En katt född på gatan kanske har en lite större chans att klara sig men de lever ett förfärligt liv, de svälter och plågas. 

Katter är inte flockdjur och mår inte bra i grupp!

Det är sant att katterna inte räknas till "flockdjuren" såsom t ex. hästar gör. Men det innebär inte att de inte trivs i grupp eller till och med söker sig till grupper. Tänk efter själva, hur ofta hör ni inte om katt-kolonier? Varför tror ni det blir så bortsett ifrån eventuell tillgång på mat? Jo för att katter tycker om att leva i grupp. Mammorna hjälper varandra med kattungar, de både diar och tvättar varandras kattungar. Fertila hanar kan ligga nära, nära varandra och dra nytta av varandras närhet och värme. Kort sagt, katter har ett socialt liv, de lever gärna i grupp men har en tydlig rangordning och de jagar framförallt ensamna var och en för sig. Givetvis finns här individualiteter precis som hos alla levande varelser, det finns de som måste leva ensamna utan annat kattsällskap, och de finns de som absolut inte kan leva ensamna utan andra katters sällskap. Med detta sagt , menar jag inte ha stora antal katter på en begränsad yta som t ex i våra katterier, det kan vara väldigt stressfyllt för katterna och vi måste vara medvetna om detta faktum.
Katter i kolonier har en mer eller mindre obegränsad yta att röra sig på och kan gå undan i situationer som riskerar spåra ut, de lever i harmoni med individer de tycker om och de som inte passar in blir brutalt ivägjagade.